Bättre sent än aldrig

I September 07 delade Tidskriften Arkitekt ut ett Debutpris till en arkitekt i början av sin karriär. Vann gjorde Strata Arkitektur som ägs av Petra Gipp och Katarina Lundeberg med Skogsvaktarstuga. Nu kan vi inte släppa tanken på det här huset.
Titta på bilden ovan. Husets exteriör i L-form med två enorma rutor som stora ögon gör intrycket öppet och inbjudande. "Ansiktsintrycket" förstärks ytterligare av "näsan" gestaltad av den halvt externa skorstenen. Husets plintar och de två eleganta trapporna ger huset ett inbjudande leende. Det ser verkligen ut som att huset skrattar på ett vint och vänligt sätt.
Det som knäckte oss totalt var dock bilden nedan. Den öppna spisen helt i betong ställd mot de stora fönstrglasen förvaltar verkligen utsikten optimalt.
Nu när vi tänker på det så äger Dachshund faktiskt en tomt där något väldigt likt det här skulle sitta som hand i handsken. Strandkant med släta klippor, några björkar längst ner mot stranden och sedan en sluttande tallskogstomt. Huset kunde vara en aning mindre, 75 kvm eller så. Sedumtak för att ytterligare smälta in i miljön och självklart inget mittre fönster (annars håller inte vår ansiktsliknelse ur mer än en vinkel).
En och en halv månad tills semester i lugn och ro.

Autonom

Jag dagdrömmer mycket och ofta. Speciellt när jag sitter på kontoret. Jag drömmer om en helt annan tillvaro. Utan internetbank, tunnelbana i rusningstrafik och ppm-val.

Gröna tak

De senaste dagarnas värme här i Stockholm har tvingat Dachshund att ta sin tillflykt till förorten med dess svalkande grönska. Innerstadens brännande stenlandskap med torr luft och avgaser är det sista stället man vill vara på en varm försommardag.
Att flyga hit Patric Blanc och låta honom svepa in staden i ett luftfuktande, renande, ljuddämpande och svalkande draperi av grönska skulle definitivt underlätta storstadsbornas varma dagar. Tyvärr är det väl en utopi att Stockholms Stad skulle kosta på något sådant. Men i vissa länder är det faktiskt lagstadgat att tak helt eller delvis ska vara levande, gröna sådana. Orsaken är att luftkvalité och temperaturmiljö blir mer behaglig för stackarna som lever där.
Gröna tak i form av Sedumtak är ingen direkt nyhet i Sverige. Bo01 med sitt miljöfokus slog ett slag för tak av suckulenter och mossa och det blir vanligare och vanligare att tekniken används för kommersiella byggnader. Nästa steg är rimligtvis en bredare användning på både flerbostadshus och villor. Företag som VegTech, för att bara nämna ett, tillhandahåller kompletta lösningar.
Det slår oss att sedummattorna rent estetiskt skulle passa in på många av de pakethus i nyfunkisstil som ploppar upp. Taken är i det närmsta underhållsfria och skapar ett behagligare inomhusklimat genom sina utmärkta isolerande egenskaper.
Varför inte slå ett slag för den egna närmiljön när det byggs ny villa eller taket läggs om? Vi mår bra av grönska i vår närmiljö och om nu någon hade missat det...
Green is the new black.

Drömmen om avskildhet och komfort

På Dachshund vill vi gärna framstå som något av antimaterialister. Vi förfasar oss ofta över resursslöseri och över att vissa har så mycket mer än andra. Minimalism och anspråkslöshet ligger oss varmt om hjärtat. Och vi är för det mesta som är energisnålt och miljövänligt.

Men om man skrapar lite på ytan och lär känna oss lite bättre framstår det snart tydligt. Innerst inne älskar vi givetvis lyx. Men kanske inte nödvändigtvis lyx som i dyrt, mycket stort eller exklusivt.

Nej, för oss är lyx mer en känsla. En känsla som kan definieras som 75% avskildhet och 25% komfort. Vi drömmer t.ex. om att bygga ett hus en bra bit bort från civilisationen. Det behöver inte vara speciellt stort och vi kan tänka oss enkla, sparsmakade lösningar när det gäller det mesta. 75 m2 betong och naturmaterial, stålbalkar, vitt standardkakel och bergvärme räcker för oss.

Allt vi vill ha är lite rena linjer, ett visst avstånd till överbefolkade villaförorter, en vedeldad bastu och en (inte alls stor) pool.

Pool på taket 1. Hotel Silken Diagonal Barcelona, Juli Capella 2004

Pool på taket 2. Privat hus, Rem Koolhaas, OMA, i utkanten av Paris

Skulpturfabriken

Stina Lindholm är avgjort en av de starkast lysande stjärnorna bland de svenska betongkreatörer som gett sig till känna under materialets nyliga pånyttfödelse. Med ett digert CV är Stina Lindholm knappast någon branschens duvunge. Kanske är det just det som krävs för att klara av att para ihop både enkelhet och elegans med ett material som betong på det sätt hon gör.
Skulpturfabrikens hemsida uppdateras regelbundet med nya produkter som tänjer på konventionerna för hur betong kan användas. Lindholm verkar ha roligt och vi tycker det är kul att se hur hon experimenterar med materialet och produktionstekniker. Vi är inte helt säkra på om det är vår plånbok som felar eller om vi borde hoppas på billigare produktion men om det ena eller det andra förändras till det bättre skulle Pilgårds passa utmärkt i en av Dachshunds hallar.

Banties tyger

På Dachshund har vi en sentimental kärlek till stormönstrade textilier. Det ska vara vågade och mustiga färgkombinationer och gärna assymetriska mönster med inspiration från naturen.

Kanske tycker vi så mycket om Banties tyger för att vi tillhör den generation som växte upp på det stormönstrade och färgglada 1970-talet.

Banties tyger vill vi hänga på väggen eller kanske sy stora golvkuddar av. Vi tänker oss bruna vävtapeter, låga möbler i teak och en touche av asiatiska influenser.

Crescent House, arkitekt - Ken Shuttleworth

Arkitekt
Ken Shuttleworth, [byggt 1997]

Premiss
''Det måste vara varmt på vintern, men svalt på sommaren. Det är viktigt att det är energisnålt och miljövänligt och det ska kräva minimalt med underhåll. Helst ska det ha solpaneler och vi vill kunna återanvända regnvatten. Men huset ska kännas ''low tech'' och vi vill inte ha en massa kontrollpaneler eller fjärrkontroller. Det får inte läcka in eller vara byggt så att det inte kan stå emot kraftiga oväder. Alla väggar ska vara vita. Vi är misstänksama mot all modern "lådarkitektur" som byggs utan en tanke på att smälta in i landskapet. Vi vill ha en stor hall och en öppen spis. Huset ska bada i ljus, det ska kännas luftigt men samtidigt funktionellt. Det får inte kosta mer än £345,000 och ska vara färdigt julen 1997''.

Icons Style

Det här med inredningsböcker är svårt. Fokus verkar oftast ligga på att presentera estetiskt tilltalande, kliniskt välkomponerade bilder eller att "bild droppa" så många designklassiker som möjligt. Det är inte svårt att få ett stort rum att se bra ut på bild med ett sparsmakat men hutlöst dyrt, sprillans nytt möblemang signerat Eames, Aalto eller dess likar. Ett hem med fina möbler men utan personliga accessoarerna i form av kvarglömda tofflor, tidningar och dylikt är inget hem utan en steril utopi.

Tyvärr vet alla som försökt att det inte går att leva som i de glassiga inredningsböckerna. Bara möblemangets kostnad är för de flesta ett oöverstigligt problem. Även om man inte har barn eller djur spenderar man snart merparten av tiden hemma plockandes och städandes i ett fåfängt försök att bibehålla det sterilt perfekta intrycket. Ambitionen måste väl ändå vara att skapa ett hem där man kan slappna av och där alla de prylar vi vill ha nära tillgängliga smälter in? Är det meningen att vi knappt ska våga använda vår fina möbler av rädsla för att de ska få en patina som svärtar ner den perfekta finnishen? Var ska vi hämta mer jordnära inspiration till våra hem?

Det är här Taschens Icons Style-serie kommer in i bilden. Serien med böcker som Berlin Style, Tokyo Style och London Style har länge vart en favorit här på Dachshund. I motsats till den stora merparten av inredningsböcker är de dels föredömligt billiga och presenterar dessutom hemmiljöer som känns genuint inbodda. Här backar man inte för slitna eller prylbelamrade interiörer utan väljer att se det vackra i den verklighet vi lever i, med eller utan dyra designmöbler.

Böckerna ska inte tas som definitiva guider till olika länders eller städers typiska inredningsstil. Speciellt så med tanke på att serien också innehåller en del uppenbara stolpskott som allmogeorgien Sweden Style. Faktum är dock att man med lite förberedande bläddrande i bokaffären kan komma hem med ovärderligt inspirationsmaterial till sitt eget heminredande oavsett vilken budget eller livssituation man har.

Go shop!

Patric Blanc - Vertical Garden

Patrick Blanc heter den franska botanist som återuppfunnit den vertikala trädgården. Väggarna har kallats allt från ekologisk konst till grön arkitektur och Patric Blanc har de senaste åren haft stor internationell framgång. Det är monumentala vackra gröna skapelser - Babylons hängande trädgårdar i en modern tapping.

Blanc skapar sina vertikala trädgårdar utan någon jord vilket gör konstruktionerna så lätta att de kan appliceras på nästan vilken vägg som helst oavsett material och storlek. Sen 1988 har Blanc skapat dussintals vertikala trädgårdar i såväl offentliga som privata miljöer. Ta en titt på t.e.x. the Marithé & François Girbaud boutique in Manhattan, the Siam Paragon shopping center i Bangkok och the 21st Century Museum of Contemporary Art in Kanazawa, Japan.

För dig som vill läsa mer om Patric Blancs vertikala tädgårdar rekommenderas boken The Vertical Garden: In Nature and the City.

Eero Saarinen

Eero Saarinen (f 1910) finländsk-amerikansk arkitekt i funktionalistisk anda, arbetade med många olika material till exempel glas, stål och aluminium.
Hans kanske mest betydande verk är General Motors Technical Center i Warren, Michigan som han ritade tillsammans med sin far mellan åren 1948-56. Byggnaderna är långa och låga i stål och glas, invid en stor spegeldamm (interiörbild överst i collaget ovan).
Hans specialitet blev under 1950-talet, väldiga betongkonstruktioner i organiska former, som han bl.a förverkligade som TWA:s terminal på John F. Kennedy International Airport i New York City.
Men Eero Saarinen blev också känd som möbelformgivare av organiska möbler i plywood och plast, exempelvis den enbenta "Tulpanstolen" och "Dining Table" -bordet med massiv marmorskiva från 1956. Saarinens formspråk när det gäller möbler karaktäriseras som vågat för sin tid men möblerna har trots sin ofta lätt science fiction-inspirerade design en förmåga att smälta in i vitt skilda miljöer.